NOVELLER
Topp! (2004) publicerades i Enhörningen 10/2004. På engelska heter novellen Deal! och publicerades i oktober 2004 i e-zinet Twilight Times som även kommer i pappersupplaga under 2004.
Hexaflexagon 8191 (2004) är publicerad i Mitrania 1/2004 samt på engelska i e-zinet Bewildering Stories issue 101
Stenstaden i skogen är en 100-ords drapa publicerad i Enhörningens nätupplaga Näthörningen december 2004.
Förläggaren är även den en drapa publicerad i Enhörningens nätupplaga Näthörningen juni 2006.
Zillober publicerades i Enhörningens nätupplaga Näthörningen januari 2007.
Mirocker (2009) vann Mitranias novelltävling 2009 och är publicerad i Mitrania 2/2009.
Nedan följer ett utdrag ur Sagan om Rand I - Landet Nära Tidens Rand (2:a omarbetade upplagan):
Människoflickan hade somnat i stolen. Hon andades tungt med lugna och jämna andetag.
"Rörde du vid hennes psyke?" frågade Magikand Shaz Vahinya, vänd mot Magiker Shaz Erarc.
"Det är förbjudet, det vet du," svarade den äldre shazen. "Hon var nog bara sömnig och utmattad av alla nya intryck."
"Men om hon bryter samman? Får vi inte göra något för att hjälpa henne?"
"I nödfall får vi det. Men såvitt jag kan bedöma kommer hon att klara det själv. Hur i alla årstider lyckades du med konststycket att få hit henne? Vad gjorde du för fel?"
"Tidsrevan hamnade i rätt dimension men på fel plats. Dessutom måste jag ha vänt den åt fel håll. Den åttonde satsen i formeln är mycket svårsjungen."
"Det är något mer bakom det här," sade Erarc. "Mina observationer av tidsväven visar en singularitet av ett slag som jag inte sett på över ett solsekel. Imorgon ska jag diskutera den här skenbara slumphändelsen med den Högste Rådsmedlemmen. Jag tror nämligen inte att det är en slump att hon är här."
"Jag för min del behöver sova," sade Aerwinwath. "Jag sov mycket gott när Vahinya körde upp upp mig ur sängen för att skaffa fram kläder till människoflickan."
"Låt oss alla följa människans exempel och avnjuta några timmars sömn," sade Erarc. "Vahinya, du får se till att hon kommer i säng i ett av gästrummen. Be Husföreståndare Gnom Kelg att flytta henne dit."
"Kelg har inte gått upp än," sade Vahinya. "Vi får lyfta dit henne själva."
"Ni kan behöva öva er i kinetisk magi litet också," sade Erarc. "Särskilt du, Aerwinwath. Du klarade nätt och jämnt delproven i kinetisk kontroll av luftströmmar och vattenytor."
"Hur ska jag då kunna lyfta en människa?" undrade rävmannen. "Hon väger säkert minst femtio kilo. Kan vi inte väcka Kelg? Han har i alla fall betalt för att sköta om oss. Det ryktas att hans månadsarvode är lika stort som Therbrodredhs."
"Det tror jag inte på," sade Erarc. "I vilket fall som helst är han värd varenda silvermynt."
"Vi kan hjälpas åt," sade Vahinya. "Vi brukar ju hjälpas åt, du och jag, Aerwinwath."
Hon sjöng tyst en besvärjelse samtidigt som hon tog ett mjukt tag under armarna på Petra. Aerwinwath sjöng också en formel med sin något strävare röst. En rävröst, tänkte Erarc. Det var därför shazerna alltid var bättre på magi. Deras röster var klarare och passade bättre för demonspråkets många långa vokaler. Den gamle shazmagikern drog på munnen när människoflickans kropp baxades genom luften, styrd av Vahinyas och Aerwinwaths röster och handrörelser.
Shaz Erarc gick inte och lade sig. I stället satt han länge framför en stor mörkblå skärm, som täckte större delen av väggen i Stora Salens ena kortända, och betraktade mönstret i tidsväven. Med hjälp av ett tangentbord provade han olika antaganden. Alla värden ledde till samma resultat: En sannolikhetsnod. En singularitet, ett omöjligt värde. Han var övertygad om att Petra Bravos uppdykande stod i samband med den klara, alldeles för ljusa och välcentrerade punkten på skärmen.
Han måste snarast kontakta Högste Rådsmedlem Therbrodredh så att denne sammankallade Rands Högsta Råd.
I gästrummet i en av flyglarna på det uråldriga och ärevördiga Universitetet i Landet Nära Tidens Rand sov Petra Bravo lugnt den morgonen utan att drömma mardrömmar, men en tagg av obehag smög sig ändå in i hennes drömvärld.
Det var minnet av små otäcka röster i en främmande skog som sjungit i hennes öra om dödlig blåst och kyla.
© Cecilia Wennerström 2004
