DIKTER

När da'n är ljus och vinden ljum 1985

När da'n är ljus
och vinden ljum...
Vad det är enkelt
att leva då!
Ditt sommarskratt
är ett lyckligt skratt,
så sommarlätt.

När da'n är skum
och vinden hård -
då blir du gradvis
så svår att nå.
Om hösten är
ditt leende
försvarsberett.

Måste få tag i din personlighet.
Märker ett drag av oförsonlighet
av samma slag som min egen verklighet:
likadan, välbekant.
Vi väntar på våren som om den aldrig kom,
en stängel av ömhet som måste blomma om,
en gren som får knoppar och blad så småningom,
lika nytt, lika sant.

På samma gård
i varsitt hus,
i samma rum
alltför tätt inpå.
Din vinterfamn
är vänligt varm
på vintersätt.

Just som jag 1985

Du är rar
just som jag
tänker klart
vet din gräns.

Praktiskt lagd
just som jag
rakt på sak
fast bestämd.

Men inuti
en annan röst
viskar tyst
om ett annat sätt
en annan sång
att sjunga på
en annan väg
att hellre gå.

Flyga högt
- så högt jag når!
Dyka djupt,
ja, så djupt det går!

Ingen finns som frågar - då kan ingen svara
Ingen finns som vågar - då kan inget hända
Känner ingen saknad - då kan jag inte längta
Känner ingen åtrå - då kan jag inte älska!

Självsäker...
just som jag
en möjlighet
som stannat av.